kulturdebatter

Det händer en hel del just nu som jag reagerar starkt på.

Jag reagerar starkt på att när jag slår upp DN Kultur för att i lugn och ro utföra min lördagsmorgonsritual - dricka te och äta några knäckebrödsmackor medan jag läser tidningen - så möter jag en stor litteratursatsning! Som ni kanske vet så tillhör makthavarna på DN:s kulturdel till övervägande del "litteratureliten". Chefredaktören Maria Schottenius är vad jag vet (utan vidare googling) litteraturvetare i grunden, och rör sig i de kretsarna. Uppslaget på sidan 4-5 brukar så gott som alltid totalt domineras av antingen skönlitteratur eller facklitteratur. Det är så vanligt så vi har blivit blinda för det. Tänk vad överraskande det skulle vara, om kulturdelen för en dag plötsligt dominerades av samtidskonst istället! Den enda dag i veckan det går att läsa recensioner av konst är lördagar, och nu har litteraturmänniskorna valt att göra lördagens nummer till en "Boklördag"! Enbart sidan 14-15 är vikt åt konst, vilket är att jämföra med de 10 (tio) sidor som litteraturen får. Tänk den dag som konstnärer fick lika stora uppslag som debatten om Maja Lundgrens bok, Klas Östergrens nya roman, eller Agneta Pleijels nya.

Debatten om Maja Lundgren för mig in på stormen inom Stockholms litteraturelit, som jag också skulle vilja kommentera. I dagens tidning känner sig Maria Schottenius nämligen tvungen att visa sin ståndpunkt, det är enligt henne en bok som "faller sönder och inte fungerar litterärt", och "argumenten för denna bisarra utgivning håller inte", följt av "Alla som arbetar på tidningar och med journalistik vet att man kan göra dikeskörningar. Det går ibland för fort. Förlagen har dock längre betänketid. Vi försöker be om ursäkt när vi gör grova övertramp. Det borde också Albert Bonniers förlag göra." Jag tycker det snarare verkar som att Schottenius, som en stor makthavare inom kulturjournalistiken och säkert personlig vän med flera av de som pekas ut i Lundgrens bok, personligen vill ta ställning och visa att "så här gör man inte mot oss ostraffat, Lundgren ska veta sin plats". Ett grovt övertramp, Schottenius. All heder åt Lundgren.

Slutligen Lars Vilks, som också han vill kritisera kulturvärlden, främst den konstintresserade delen av denna. Jag har från början följt Vilks tilltag med rondellhundarna i Muhammeds skepnad på hans blogg, och jag har redan för länge sedan tröttnat på detta tilltag. Naturligtvis inte för att det skulle vara dåliga teckningar, som verkar vara det enda argument som Vilks tror att konstintresserade har av hans projekt. Snarare då för att han inte verkar se sin egen makt som vit, västerländsk och medelålders man med en stark position i konstvärlden. Den uppmärksamhet som tilltaget fått också utanför Sveriges gränser och konsten gör dock att läget förändras lite, och vad min inställning till det hela är vet jag faktiskt inte alls längre.