folkhemmet, farmor och farfar

Jag läser en kurs som tar upp
folkhemmet och arkitektur nu. Just nu läser jag Yvonne Hirdman - Att lagga livet tillrätta: Studier i svensk folkhemspolitik. Jag kan inte låta bli att tänka på min farmor och farfar när jag läser om Sverige, socialdemokratin och folkhemmet. När jag var liten fick jag av någon anledning inte en plats på dagis som mina systrar, så mina barnvakter fram tills att jag blev 12 var min farmor och farfar. Mycket av det som de berättade om då läser jag om nu, men jag förstod ju aldrig då att det som de hade upplevt i sina liv var resultat av det svenska folkhemmet.

Min farmor föddes 1929 och växte upp på en bondgård på landet, men flyttade in till orten när hon träffade farfar som redan bodde där. Min farfar föddes 1920 och växte upp i ett litet och trångt trähus med två våningar, där det bodde fler familjer. De träffades vid folkets park på fyrtiotalet. (Det socialdemokratiska
Folkets park - det hörs ju redan på namnet.) Min farfar jobbade på 30- och 40-talet på tegelbruket, som kallades Funkis. Fråga mig inte varför. ( I Stockholm 15 mil därifrån diskuterades under samma tid vilka reformer som behövdes för att göra svenskarnas liv mer funktionalistiskt, mer rationalistiskt. Fokuset var hemmen).

När jag var liten brukade min farmor, som jag tyckte, tjata om att hon skulle hålla en husmodersskola för mig så jag lärde mig laga mat, och allt det där som hon ansåg var nödvändigt för att jag skulle kunna få en man sen. Jag var redan då en unge som satte mig rätt mycket på tvären, så det inskränkte sig till att jag torkade disken. När vi rensade ut farmors hus för något år sedan så hittade jag bland det som inte kastades en bok som faktiskt innehöll anteckningar från husmodersskolan som hon gick i när hon gissningsvis var lika gammal som jag är nu (yngre 20-åren). Jag förstod aldrig att hon faktiskt hade gått i en husmodersskola på riktigt. (Socialdemokratin vände på 30-talet spår i Sverige, från att fokusera på hur arbetarna skulle ta makt över produktionsmedlen till en ideologi där alla istället skulle bli medelklass. Vägen dit skulle gå genom att utbilda kvinnorna i hemmen till att bli pålitliga husmödrar, där de skulle lära sig husmoderskunskaper såsom modern hemteknologi, varukunskap, näringsfysiologi, psykologi, barnpedagogik, m.m. Äktenskapet och kvinnans roll som husmoder skulle bli folkhemmets och den framtida socialdemokratins uttryckliga norm)

Andra världskriget sammanföll med att min farfar gjorde lumpen. Han låg uppe i Boden, och militärtjänstgöringen blev förlängd med 6 månader på grund av kriget. Han berättade ofta om att det var hårt däruppe, även om han själv var kock så han fick åka med köksbilen längs med övriga meniga som fick vandra milslånga skogsvandringar. Min farfar var således egentligen rätt bra på att laga mat, men fick aldrig göra det senare. Min farmor ansåg att det var inte något han skulle behöva göra - han arbetade ju och drog in pengar till hushållet. Detta var alltså även efter att de gått i pension.

De första åren då min farmor och farfar var gifta bodde de inträngda i ett rum i den trånga och ickefunktionerliga träkåken hos min farfars föräldrar. Men, detta var femtiotalet så därför kunde min pappa växa upp i ett splitter nytt egnahem. Naturligtvis byggt av tegel, alla hus var byggda i tegel p.g.a. det närliggande tegelbruket där alla på orten jobbade. (wikipedia, "egnahem": Under 1930-talet började dock egnahemsområden byggas i en allt större skala över hela landet, delvis finansierade av statliga och kommunala medel. Det var också nu som en allt större standardisering av egnahemmen skedde (...) En del av egnahemsområdena kallas idag för villaområden. Ordet egnahem från början avsett som ett ord för blygsamma bosättningar, till skillnad från tjusigare villor. Tanken var, att även mindre bemedlade skulle ha möjlighet att själv äga sin bostad och en bit mark. Socialdemokraterna har senare rört sig bort från denna politik och förespråkar vid kommunal byggnadsplanering nu oftare skapandet av hyresbostäder.)

Min farmor hade jobbat en hel del i sitt liv innan hon gifte sig. Men, till femtiotalet skulle kärnfamiljen konstrueras i Sverige såsom i många andra länder, så min farmor blev hemmafru. 1954 föddes min pappa, han var äldst av syskonen. Det skulle komma två till strax efter det.

Någon gång här så slutade farfar jobba på tegelbruket Funkis. Det gick sämre och sämre för bruket, som en gång hade varit Sveriges stora producent av tegel. Det kan ha att göra med att tegel blev mindre och mindre efterfrågat. Den stora grejen i byggandets Sverige hade istället blivit betong. Min farfar startade ett eget småföretag (två anställda inkl. farfar tror jag), som vi i släkten alltid kallat fabriken. Officiellt sett hette det dock Kri*pinssons cementgjuteri. Cement är en viktig ingrediens i betong och murbruk. Han gjorde massor med cementplattor, som nu kan ses smycka en hel del icke upprenoverade torg bland miljonförorter här i södra Stockholm bland annat. (Den svenska socialdemokratin har i fin saltsjöbadsanda aldrig riktigt tyckt om småföretagarna. De ville hellre se några få, storföretag som hade bättre möjligheter att utveckla rationella och funktionella produkter för hemmet.)

Vad gjorde min farmor förrutom att vara hemmafru medan min farfar jobbade? En hel rationell och modern familj var de nog inte, i socialdemokratisk bemärkelse. Min farmor som ju växt upp på landet hade fortfarande en vävstol, så hon vävde diverse saker, stickade, virkade. Någon däruppe hade tyckt mycket mer om ifall hon köpte rationella industritillverkade mattor istället för att väva dem själv. Och broderade saker på väggarna istället för den av regeringen sanktionerade folkhemskonsten som skulle främja god smak i hemmen..

Min farmor gymnastiserade också, det vet jag. Hon åkte skidor i skogen, hon var på gökotta tidigt på morgonen för att höra göken gala. Friluftsfrämjandet, Svenska turistföreningen, alla de förbund som skulle främja friskt och (mental)hygieniskt utomhusliv och främjande av den sunda kroppen, uppkom redan på 30-talet.

Min farmor är nu så medicinerad så hon bara sitter och stirrar, vilket både är bättre och sämre än när hon var alltid var orolig och förvirrad på grund av alzheimers. När jag besökte henne på hemmet för något år sedan då hon fortfarande kunde tala ordentligt så frågade jag om hon trivdes där. "Trivs och trivs, det var ingen som frågade en det, och sedan var man gift" blev svaret. 1999 dog farfar.