DK i fria

Installationsföreläsningar är av tradition det tillfälle då en nybliven professor har möjlighet att positionera sig inom sitt kunskapsområde. Ett berömt exempel är den franske idéhistorikern och filosofen Michel Foucault som höll sin installationsföreläsning 1970 om diskursens ordning. Foucaults banbrytande diskursbegrepp gav internationellt genomslag i allt från queerteori och prideparader till Edvard Saids ifrågasättande av västerlandets orientalism. Dess inverkan både utanför och inom den akademiska världen är synligt på många sätt. Det går idag knappast att ta fem poäng på universitetet utan att höra hans Foucaults namn nämnas.

Som nybliven professor höll konstvetaren Dan Karlholm sin installationsföreläsning vid Södertörns högskola den 17 oktober. Som ämne valde Karlholm att kritiskt ifrågasätta begreppet samtidskonst. Kan konst idag verkligen se ut hur som helst?

Samtidskonst är, enligt Karlholm, i själva verket aldrig ”vad som helst”. I stället så begränsas det av samhällets outtalade ramar och regler. Man skulle också kunna säga att enligt detta osynliga avtal så kan akvareller i ett pittoreskt landsbygdsmuseum aldrig erkännas som samtidskonst. Ett sådant exempel tillhör den stora konstproduktion som sker i dag men som inte alls väcker lika stort intresse hos det som brukar kallas konstvärlden.

Problemet blir dessutom att i ordets bokstavliga betydelse ligger att samtidskonsten skulle kunna säga något väsentligt om vår samtid. Att den konst som presenteras som samtida också automatiskt är den mest aktuella. Men, vem ges makten att i sådana fall välja ut vilken konst som gör det? Vem sätter dagordningen och bestämmer vad som är aktuellt, och vad som är passé? Genom att inte ifrågasätta ett begrepp så sätter det en norm. Det ges en spelad neutralitet.

Efter att ha presenterar det problematiska med begreppet samtidskonst för åhörarna så presenterade Karlholm slutligen ett förslag till en lösning på problemet. Samtidskonsten måste sluta bli okritiskt betraktad som den mest representativa, aktuella speglingen av omvärlden. Begreppet samtidskonst bör därför bytas ut. Istället bör denna konst omtalas som vad den faktiskt enbart är – aktualiserad konst.

Professorsinstallationer brukar oftast vara en företeelse som mest drar till sig intresse från kolleger inom ämnet inom den akademiska världen. Sällan brukar dessa skapa svallvågor som likt Foucaults diskursens ordning lyckas nå även utanför lärosätets tjocka väggar. Låt oss hoppas att Dan Karlholms ifrågasättande av begreppet samtidskonst trots allt ändå gör det.