Det som under några dagar manifesterade sig i sorg och uppgivenhet vänder sig för varje dag som går till större och större ilska.
Under det senaste halvåret som jag spenderat i Berlin har jag börjat se det land jag växt upp i från ett utifrånperspektiv. Jag känner mig förtvivlad över den nationalistiskt präglade tro på att Sverige skulle vara ett land som "står över" möjligheten att utvecklas till en totalitaristisk och antidemokratisk stat.
Att ge Försvaret rätt till godtycklig övervakning av landets medborgare...
Jag skulle kunna skriva så mycket om Foucault, Hannah Arendt, Karl Popper... Det finns så otroligt många konstnärers verk jag skulle kunna referera till.. men jag är mållös.
lördag 21 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trots mitt långa inlägg om sommarvykortet till Tolgfors känner jag mig också ganska mållös för närvarande. Det är liksom för osannolikt att just dessa kommentarrader ska genomsökas av staten från och med nästa år.
Tyvärr bor jag enbart i Berlin i mina drömmar, i torsdag var jag bara på hastig genomresa på väg hem från Kaukasus. Men jag kommer faktiskt förbi lite nu och då. Har bokmärkt din blogg för lite närmare läsning, den verkar intressant.
/Rasmus
FRA-fighten går som bekant vidare, hade förmånen att chatta med självaste FRA-chefen igår på DN:
http://rawlsandme.blogspot.com/2008/08/fra-fight.html
Hal typ det där. Blev det någon protest till svenska ambassaden?
Skicka en kommentar