Walter Benjamin och Johann Jakob Bachofen

Jag har med stort nöje kunnat lägga den senaste månaden på en intensivläsning av Walter Benjamin utifrån passageverket. Här kommer några reflektioner kring det.

I bakhuvudet som en ingång till min läsning av passageverket av Benjamin har Bachofens das Mutterrecht från 1861 och Benjamins förhållande till denna tegelsten legat. Das Mutterrecht är i dag ett verk att jämföra med Sigmund Freuds Traumdeutung. Båda dessa enormt betydande verk har rört från ett erkännande baserat på empiristiskt vetenskaplig grund, till att betraktas som visserligen spekulativt och med svag empirisk bas, men ändå orsak till ett paradigmskifte inom tänkandet kring vårt kultur och samhälle dess ursprung och undermedvetna. Både Bachofen och Freud har lagt grund till nya diskurser för vad som är möjligt att tänka. När jag först upptäckte Bachofen så blev jag otroligt imponerad över hur ett sådant verk som das Mutterrecht kunde få sin efterklang i det intellektuella, tyska tänkandet över så lång tid framöver. Och, det var därigenom jag fann Benjamins text Johann Jakob Bachofen från 1935.

Kopplingen mellan Benjamin och Bachofen har för mig aktualiserats i och med min läsning av Michael Löwys Fire Alarm. Det märks att Löwy har en större förståelse för den den ”messianska” sidan av Benjamin än vad Susan Buck-Morss i The dialectics of seeing har. Naturligtvis menar jag inte att det skulle gå att dela in Löwy i ett ”Benjamin-teologiskt” fack, medan Buck-Morss skulle hamna i det ”Benjamin-marxistiska”. De är inte varandras motsatser i den polemiskt ställda frågan ”Benjamin – marxist eller mystiker” som går tillbaka till Scholem och Frankfurtskolan med Adorno i spetsen som traditionellt sett delat upp Benjaminforskningen i två riktningar. Men de har till viss del olika fokus. Löwy nämner Bachofen upprepade gånger, men hos Buck-Morss utelämnas han helt. Att glömma bort Bachofen's betydelse för Benjamin är synd, eftersom att das Mutterrecht är ett intressant exempel på hur både det marxistiska och det messianska hos Benjamin går samman och inte går att skilja åt.

Bachofens Das Mutterrecht är den första att intressera sig för samhällsbyggnad innan den grekiska antiken. Enligt Bachofen så träder den ”patrilinjära” samhällsordningen in först med den grekiska antiken för att sedan nå sin fulländning i och med den romerska rätten. Innan dess så var den den tidiga mänskliga civilisationen formad av en matriarkal samhällsordning. Likt Hegel som ansåg att konsten nådde sitt individualistiska uttryck först i och med Grekland, så ser också Bachofen tiden innan dess som en tid för ett kollektivt styre. Detta skulle Engels senare tolka som att det i mänsklighetens början rådde kommunism. Att komprimera ihop Bachofen och hans betydelse för en Engelsinspirerad marxism till ett sådant här kort stycke är skapar naturligtvis en grov förenkling, men ger förhoppningsvis ändå en aning om kopplingen till Benjamin.

Under 1920-talet i Tyskland väcktes intresset för Bachofen vid liv igen. Bachofen influerade bland annat Ludwig Klage som representant för en dåtida Lebensphilosophie (som Benjamin förövrigt kritiserar i das Passagenwerk). Desto mer inflytande hade han nog tyvärr på Alfred Baumler, som läste Bachofen som ett rättfärdigande för ett totalitaristiskt samhälle, vilket tyvärr också blev ett rättfärdigande av nationalsocialismen när Baumler senare skulle komma att bli Hitlertysklands stora filosof. Vad Benjamin gör i sin text om Bachofen är att kritisera vad han ser som felaktiga tolkningar hos dem båda.

Om man ska sammanfatta Benjamins intresse för Bachofen, så tror jag det främst handlar om att vad som gör Bachofen så revolutionär för Benjamin och som troligtvis gör att han fungerar som en väckarklocka, är att das Mutterrecht blir ett bevis för att en annan samhällsordning är möjlig. En välvillig läsning av Bachofen (vilket ju var en styrka hos Benjamin när det gällde en hel del texter) visar dessutom på en kritik på den för Benjamin förhatliga framstegstanken. Bachofen var konservativ, och ogillade starkt det nya moderna samhälle som han såg växa fram. Hans skildring av en mytisk tidsålder fungerar därför också som en stark modernitetskritik. I Bachofens skildring av detta tidiga matriarkalt styrda samhälle är visserligen starkt formad av en tro på utveckling och en (vulgär)hegeliansk dialektik, men där finns nödvändigtvis inte en tro på framsteg och progression i positiv (alltså inte positivistisk) bemärkelse.

Jag tror att för den tidiga Benjamin så kan nog skildringen i das Mutterrecht av det mytiska, Mythos, ha väckt stort intresse. Han hade ett stort intresse för mytologi (såväl grekisk som för den delen mexikansk). Men vad som är mer intressant är hur det kan ha varit en stark influens genom den antiborgerliga kritik som das Mutterrecht implicerar. Dels genom den hetairismus som skildras hos Bachofen, raka motsatsen mot vad som brukar förknippas med en artonhundratals viktoriansk sexualmoral och en patriarkalt styrd ”kärnfamilj”. Det vill säga en polygam och erotiskt styrd hetairismus blir därigenom möjlig att förklara som ”naturlig”. Just en sådan antipatriarkal kritik blir också en kritik mot ett kapitalistiskt industrisamhälle. En patriarkal och individualistisk ordning byggs ju på en hierarkisk och för den delen också socialdarwinistisk världssyn. Det rättfärdigar och möjliggör förtryck av proletariatet genom kapitalisten, på folket genom den preussiska kejsaren eller på familjen genom familjefadern.

För den senare Benjamin har jag inte fått intrycket av att influenserna från Bachofen skulle ha varit lika starka. Han nämns i das Passagenwerk några gånger, men behandlas knappast som en nyckelperson. Men, hans försvarstal för Bachofen från 1935, fem år innan hans död, visar ändå på att Bachofen och das Mutterrecht nog var en av de influenser som Benjamin ändå bar med sig hela sitt liv. Den sene Benjamin skulle nog ha gjort ännu tydligare kopplingar till hans marxism, dialektiska bilder mellan Mythos och modernitet som en väckarklocka för folket, och förlusten samt c.a. 2500 år av glömska av denna tidiga matriarkala, kommunistiska samhällsordning i tidernas begynnelse som ett bevis för hur historien skrivs av dess vinnare. Bachofen skrev inte das Mutterrecht som ett historiskt verk, utan var faktiskt jurist med ett brinnande intresse för den romerska rätten som sedan förde honom djupare in i studiet av mytologi och vad som kan ha skett innan. Men det var inte främst inom juridiken, utan inom andra ämnen såsom etnologi, filosofi och psykoanalys som das Mutterecht senare skulle spela stor roll. Bachofen låg alltså långt från den historieforskning i den tyska artonhundratalsakademian som Benjamin såg som så förhatlig. Löwy beskriver hur Benjamin också kritiserade dessa konservativa historiker som enbart intresserade sig för att skriva den härskande klassens historia och dess ledare. Benjamin kritiserade dessutom den tro på objektivitet och sanningsanspråk som präglade denna tids historiker. Jag tror att Benjamin fann något djupt sympatiskt i den syn på historieskrivning som Bachofen själv bekänner sig till. Likt Benjamin var Bachofen en starkt övertygad antihegelian. Bachofen nämner upprepade gånger i introduktionen till das Mutterrecht att det han skriver inte är filosofi, vilket han ser som spekulativt, idealistiskt och med sin stora representant i Hegel. Bachofen anser att det han skriver är vetenskap. Själv har jag haft svårt att förstå vad Bachofen egentligen menar med vetenskap, eftersom att det han baserar sin historiska forskning på är källor med svag eller ingen bevisad empirisk grund. Det är en blandning av mytologiska texter, Herodotos och andra antika texter, antropologiska nutida skildringar, samt en skönlitterär förmåga som kunde levandegöra eventuella brister i dessa källor. Men Bachofen ansåg ändå att han skrev ett vetenskapligt arbete, och kanske skulle även Benjamin hållt med. Just därför att för Benjamin så ligger intresset för historien enbart på hur det kan påverka samtiden. Det finns stora likheter i hur Bachofen och Benjamin väver ihop historiska fragment till att kunna påvisa en större bild. Bachofen var förvisso konservativ och skrev troligtvis das Mutterrecht för att kunna fly sin moderna samtid som han såg som förfallet. Speciellt ogillade han Frankrike och Paris där han studerade ett år i mitten av artonhundratalet men lämnade snabbare än planerat på grund av den revolutionära stämningen, moderniteten, samt dess samhälle i ständig förändring som han starkt ogillade. Men för Benjamin måste das Mutterrecht burit på en starkt revolutionär potential att väcka massorna ur dess slummer.